Man säger ju att man blir en bra ryttare efter att man ramlat av 100ggr och jag kan meddela att jag har nog tagit den siffran för ett tag sedan. Jag har ramlat av till höger och vänster ända sedan jag var liten. Mest för att de är dom hästarna som jag tyckte var roligast. Busiga, alldeles för pigga hästar (och så lucille såklart - min älskade åsna) som mer än gärna drar iväg med än.

Idag på bomträningen slängde iallafall aragorn av mig. Jag har haft honom i kanske 4 år och jag skulle nog kunna säga att jag har ramlat av honom ungefär 30-40ggr utan att överdriva. Men jag älskar honom ändå. Efter han slängt av mig gick han finare än finast och även fast han var jävligt billig där ett tag så blev han genast ovärdelig. Jag älskar min ponni och jag skulle inte vilja ha honom på något annat sätt.

Det roligaste i denna lilla historian är att påvägen till stallet satt jag och mamma och diskutera att det var säkert 3 månader sedan jag ramla av aragorn vilket borde vara rekord. - Där fick jag!


Vad har jag gjort annars idag då? Shoppat träningskläder, tappat kompostpåsen i hallen, bokat morgondagens pass, planerat veckan och nu ser jag fram emot tacos och så ska det låta. yey! Imorgon är det måndag och jag är peppppp.