Alla tjejer har en Mr. Big i sitt liv. Det kan vara olika män under olika perioder i ens liv, men det finns alltid en Big med i bilden. Personen som skrivit Sex and the City var fantastiskt smart som skapade en sådan rollfigur. För (nästan) alla tjejer kan relatera till Carrie och Bigs relation. Eller i alla fall många, tror jag.

När jag tittar på SATC blir jag alltid så jävla förbannad på Carrie som sumpar Aidan. Jag tycker att hon borde behandla honom varsamt och inte kasta bort honom. Jag förstår inte hur hon tänker. Jag förstår inte hur hon kan välja bort en man som vill ge henne hela världen för en man (Big) som hon aldrig kommer kunna lita på. Förstår inte.

Fast sedan så gör jag ju det ändå. Förstår varför hon väljer att gång på gång gå tillbaka till Big trots att hon aldrig aldrig kommer vara säker på att han inte kommer lämna henne ensam imorgon igen. Förstår varför hon lägger sitt hjärta i en man som fumlar bort det. Förstår varför hon väljer det komplicerade framför det enkla.

Jag är ju likadan.

Skillnaden? I verkliga livet kommer aldrig the happy ending.

Men det är okej. Kärlek är inte logiskt. Kärlek är kärlek.