1e januari 2014
2014-01-01 | 23:25:00
Nyårslöften:
- Träna
ja, det är alltid samma jävla nyårslöfte. MEN HUR SVÅRT KAN DET VARA? Nu jävlar ska jag sätta igång ordentligt. Både med ridningen, gymmet och dansen. Ja, denna gång ska jag hålla igång hela jävla året och kötta sönder. Jag vet själv av att jag mår bra av att röra på mig. Ewelina - se till att ta dig tiden.
- Blogga
Japp, nu efter nyår tar jag tag i den här tråkiga bloggen och gör den bättre. Jag ska vara bättre med att använda kameran, se till att skriva ordentliga texter och inte bara haffsa ihop 3 mobilinlägg.
- Zally
Se till att få lilltjejen tillbaka till normalvikt. Jag och zally ska alltså ha boot-camp tillsammans. Jag vill få ner henne 20 kg, om jag lyckas med det på ett år (utan att svälta henne) så är jag fan stolt över mig själv. Om hon minskar 20kg så kommer alla hennes organ samt hennes stackars kropp må mycket bättre.
- Ta hand om alla
Ta bättre hand om mig själv, ta ännu bättre hand om mina fantastiska vänner, ta god hand om alla djur och såklart även min familj. Gör det där lilla extra som behövs för att alla ska må så bra som möjligt. Kvalitet istället för kvantetet!
- Ekonimista
Ewelina håll bättre i dina pengar. Sluta lägg alla pengar på att äta ute. Mitt mål är att inte äta ute mer än 1 gång i veckan. Och med tanken på att jag ska sluta röka så lär jag ha mer pengar att spara. Så keep up the good work - spara spara spara.
8e september 2013
2013-09-08 | 11:03:26
Ibland bli jag så jävla trött på omvärlden och dagens samhälle. Någon i denna värld har tutat i oss att vi inte duger som vi är utan att vi måste ha allt. Vi måste ha största, bästa kompisgänget, vi måste ha super bra betyg i skolan, vi måste ha fränaste jobbet, vi måste ha coolaste pojkvännen, snyggaste stilen.. u know it.
Det har gått så långt nu att man har slutat att vara sig själv. Man går istället igenom livet och försöker vara en dålig kopia på en människa som genom ens egna ögon är "lyckad". Hur cp är inte det? Man lever en gång och det finns bara en människa som dig själv - skit i hur alla andra gör saker och se till att be the best version of you instead. '
När man var liten brydde man sig inte om något, då tog man på sig de där kläderna som mamma lagt fram, borstade igenom håret - mest för att mamam tjatade om det, och gick till dagis/skolan för att ha kul. Nu börjar ångesten redan vid frukostvalet.
Jag säger verkligen inte att jag är något bättre än er på det här, tvärtom. Jag är verkligen en sån människa som inte ser lyckan i att vara än själv utan man istället väljer en jävla b-roll som någon annan. Jag har en människa, som jag verkligen ser som sådär lyckad som jag skulle göra allt för att vara som, har ni det? Dock så läser hon nog den här bloggen - så jag håller det hemligt för er.
27e augusti 2013
2013-08-27 | 15:39:00
Det tar ungefär tre månader och lika många nätter tills man till slut känner ingenting. Tre månader tills man tappar precis allt. Först, innan det, känner man kanske mer än vad man någonsin har gjort i hela sitt jäkla liv. Man andas i dubbel takt, vaknar med hjärtklappning och skickar så många felstavade sms att man till sist tappar räkningen. Man ringer till sin mamma och viskar att helvete nu sprängs jag, nu finns snart bara rester och flisor och skarven mellan hjärta och lunga kvar.
Men sedan, när två årstider har gått inser man en eftermiddag på sitt förbannade tråkiga jobb att man inte har en enda känsla kvar. Att man använt upp precis alla, till och med den där känslan av att falla precis innan man somnar. Istället faller man bara. Och självklart är det just då som han hör av sig. Ping ping i inboxen, hej hej jag kommer till din stad, ska vi ses?
I och med att man har förbrukat alla synapser till emotionell verksamhet svarar man det kan vi väl och så möts man på en mörk bar där man inte riskerar att träffa någon man känner. Och så helt plötsligt sitter man mittemot en före detta bästa vän, någon man kunde kasta sig framför tåg och bussar för och som nu bara är en bleknande Gotye-singel. Now you're just somebody that I used to know.
Man beställer självsäkert en flaska vin, tittar honom rakt i ögonen och säger att det är kul att ses. Härligt säger man till och med, men ångrar det direkt eftersom ingen under fyrtiofem säger så utan en viss ironi i rösten. Man är så uppfylld av sitt eget tillfrisknande att man inte ens märker hur han flackar med blicken och snurrar en cigarett mellan pekfinger och tumme för att det inte ska synas hur ostadig och skör han fortfarande är. Eller har blivit snarare. Och så pratar man, samtalar med varandra, om allt som inte har med något att göra. Om en ny klocka, om vädret som gick över till vinter, om vad man har haft för sig sedan man sedan sågs. Sedan man sågs var alltså för två månader sedan, när man själv låg under ett bord på Grevturegatan och väste mellan tårarna att den här paniken aldrig skulle gå över, nu var man döende och död på en och samma gång och allt var hans fel.
Men det var då, det var innan man blev känslokall och började kyssa pojkar bara för att man visste hur man skulle titta på dem för att göra dem mållösa, betagna och förälskade. Så man skryter om erövringar (jobbmässiga och platoniska, aldrig sexuella, inte med honom) för det är det enda man kan. När allt som kan liknas med ilska och sorg (och lycka för den delen också) glidit ur kroppen finns bara de hårda karaktärsdragen kvar. Och han säger jaha och vad kul och vad bra du verkar må.
- Ja faktiskt så jävla bra, svarar man och drar djupa bloss på en fiktiv cigarett.
Och det är inte förrän man betalat notan jag tar hela ingen fara det går bra nu och han följer en till porten, den han hade följt med in genom om det varit ett halvår sedan, som ytan börja knaka och krackelera. Och eftersom han kan en bättre än någon fångar han upp varenda nervförändring och gräver sig in i ens nacke, viskar ett otydligt förlåt.
Ett förlåt som lika mycket betyder förlåt för att jag gjorde dig till den här personen, någon som inte ens kan gråta när Jack Dawson dör i Titanic, någon som istället kapsejsar och drunknar och bjuder en idiot på en dyr flaska rödvin.
Och när han släpper en, viker av vid en gata och försvinner utom synhåll förlöses man helt oberäknat, sjunker ner mot trottoaren och går sönder återigen men för första gången på flera veckor. Och även om man vet att det här antagligen var sista gången som man träffade honom förstår man att även kolsvarta känslor som sticker som brännsår är bättre än att inte känna något överhuvudtaget.
AV: SANDRA BEIJER
27e augusti 2013
2013-08-27 | 15:39:00
Det tar ungefär tre månader och lika många nätter tills man till slut känner ingenting. Tre månader tills man tappar precis allt. Först, innan det, känner man kanske mer än vad man någonsin har gjort i hela sitt jäkla liv. Man andas i dubbel takt, vaknar med hjärtklappning och skickar så många felstavade sms att man till sist tappar räkningen. Man ringer till sin mamma och viskar att helvete nu sprängs jag, nu finns snart bara rester och flisor och skarven mellan hjärta och lunga kvar.
Men sedan, när två årstider har gått inser man en eftermiddag på sitt förbannade tråkiga jobb att man inte har en enda känsla kvar. Att man använt upp precis alla, till och med den där känslan av att falla precis innan man somnar. Istället faller man bara. Och självklart är det just då som han hör av sig. Ping ping i inboxen, hej hej jag kommer till din stad, ska vi ses?
I och med att man har förbrukat alla synapser till emotionell verksamhet svarar man det kan vi väl och så möts man på en mörk bar där man inte riskerar att träffa någon man känner. Och så helt plötsligt sitter man mittemot en före detta bästa vän, någon man kunde kasta sig framför tåg och bussar för och som nu bara är en bleknande Gotye-singel. Now you're just somebody that I used to know.
Man beställer självsäkert en flaska vin, tittar honom rakt i ögonen och säger att det är kul att ses. Härligt säger man till och med, men ångrar det direkt eftersom ingen under fyrtiofem säger så utan en viss ironi i rösten. Man är så uppfylld av sitt eget tillfrisknande att man inte ens märker hur han flackar med blicken och snurrar en cigarett mellan pekfinger och tumme för att det inte ska synas hur ostadig och skör han fortfarande är. Eller har blivit snarare. Och så pratar man, samtalar med varandra, om allt som inte har med något att göra. Om en ny klocka, om vädret som gick över till vinter, om vad man har haft för sig sedan man sedan sågs. Sedan man sågs var alltså för två månader sedan, när man själv låg under ett bord på Grevturegatan och väste mellan tårarna att den här paniken aldrig skulle gå över, nu var man döende och död på en och samma gång och allt var hans fel.
Men det var då, det var innan man blev känslokall och började kyssa pojkar bara för att man visste hur man skulle titta på dem för att göra dem mållösa, betagna och förälskade. Så man skryter om erövringar (jobbmässiga och platoniska, aldrig sexuella, inte med honom) för det är det enda man kan. När allt som kan liknas med ilska och sorg (och lycka för den delen också) glidit ur kroppen finns bara de hårda karaktärsdragen kvar. Och han säger jaha och vad kul och vad bra du verkar må.
- Ja faktiskt så jävla bra, svarar man och drar djupa bloss på en fiktiv cigarett.
Och det är inte förrän man betalat notan jag tar hela ingen fara det går bra nu och han följer en till porten, den han hade följt med in genom om det varit ett halvår sedan, som ytan börja knaka och krackelera. Och eftersom han kan en bättre än någon fångar han upp varenda nervförändring och gräver sig in i ens nacke, viskar ett otydligt förlåt.
Ett förlåt som lika mycket betyder förlåt för att jag gjorde dig till den här personen, någon som inte ens kan gråta när Jack Dawson dör i Titanic, någon som istället kapsejsar och drunknar och bjuder en idiot på en dyr flaska rödvin.
Och när han släpper en, viker av vid en gata och försvinner utom synhåll förlöses man helt oberäknat, sjunker ner mot trottoaren och går sönder återigen men för första gången på flera veckor. Och även om man vet att det här antagligen var sista gången som man träffade honom förstår man att även kolsvarta känslor som sticker som brännsår är bättre än att inte känna något överhuvudtaget.
AV: SANDRA BEIJER
28e juli 2013
2013-07-28 | 22:39:00
24e juli 2013
2013-07-24 | 11:54:00
(utdrag från isabellas "egoboost!")
- Lär dig acceptera dig själv.
Ingen kan vara perfekt, det är bara att inse. Även om du skulle lyckas träna dig till drömkroppen, få hyn sammetslen eller få ett tjockt hårsvall så skulle du ändå hitta något annat att klaga på och ha komplex över. Inse att det är lika bra att försöka acceptera dig själv.
- Du förbättrar din självkänsla när du accepterar dig själv.
När du accepterat dig för den du är så är det en bra start till att skaffa stark självkänsla. För att kunna jobba med din självkänsla måste du acceptera att "så här ser jag ut". Nästa steg blir sedan att faktiskt tycka om det du ser.
- Du slipper ha ångest för komplexen eftersom du inte bryr dig och du får mer energi att lägga på allt roligt i livet.
När man lider av komplex och utsätter sig själv för situationer där man måste tänka på dem, som när jag befinner mig på stranden, så går det åt otroligt mycket tid just till komplexen. Den tiden och energin hade man istället kunna lägga på att faktiskt njuta av livet! För min del att koppla av i solen på stranden med mina vänner.
- Du blir en bra förebild för dina vänner eller syskon.
Om du är en sådan som pratar om dina komplex så kan jag garantera att dina vänner eller syskon påverkas av det du säger, särskilt om deras självkänsla är låg. Då riskerar du att få dem att känna likadant, börja titta kritiskt på sig själv och få komplex. Försök att inte påverka din omgivning negativt utan istället positivt! Om du accepterar dig som du är kan du vara en bra förebild och få dina vänner, syskon och andra runt dig att känna likadant.
7e juli 2013
2013-07-07 | 13:07:35
" Jag är inte en av tjejerna i Gossip Girl, tack och lov!"
Utdrag från Isabellas bok Egoboost.
Det är otroligt tufft att vara en ung tjej i Sverige idag. Det räcker inte med att vara ambitiös och driven utan helst ska du ha ett liv som i Sex and the City, The Hills eller Gossip Girl, där alla är smala, vackra, rika, går på härliga fester, har fina hem och en cool pojkvän, där träningen består av att bära shoppingkassar och alla är lyckliga hela tiden.
Som tjej i dagens Sverige ska man enligt normen:
- Ha en stolek som Barbie (fastän det motsvarar en femårig flicka).
- Ha en perfekt hy som ser ut som porslin.
- Ha en platt mage och lår som ser ut som madonnas.
- Ha bra betyg i alla ämnen.
- Ha en vrålsnygg pojkvän som gärna är lite äldre.
- Ha snygga kläder, jämt.
- Ha stans snyggaste och största kompisgäng.
- Alltid ha helgerna planerade med roliga saker.
- Ha ett bra betalt jobb/extrajobb.
- Vara en perfekt flickvän med rakade ben, alltid dofta gott, alltid vara tillmötesgående, aldrig bli svartsjuk, och bete dig som Jenna Jameson i sängen (samtidigt som du absolut inte får ha legat med så många - du ska helt enkelt vara en naturbegåvning!)
- Vara upptagen. Med det menar jag att du alltid ska ha saker att göra, ditt liv verkar vara otroligt spännande. Att erkänna att man har legat hemma en hel helg och tittat på alla färjanavsnitten och ätit gårdagens rester känns inte alls speciellt lockande.
- Du ska ha framtidsplaner; Om någon frågar dig vad du vill göra i framtiden så är det inte bara ekonomi eller juridik på universitetet som gäller utan först ska du ju hunnit backpacka i Australien också. Eller så har du hittat en cool modevetenskapsutbildning i Milano.
När man läser allt det här så är det återligen som att följa beskrivningen av en huvudroll i tv-serien The Hills. Vi har skapat en drömbild av hur vi vill leva våra liv och hur tillvaron ska se ut utifrån påhittade serier från Hollywood. Vi väljer därmed ett ideal som naturligtvis är fullständigt omöjligt att uppnå. Och ja, då är det inte så konstigt att man mår dåligt när ens liv inte alls ser ut så.
Det är som att vi väljer att leva för andras skull, inte för våran egen. Vi måste sluta leva för andra! Och vi måste sluta inbilla oss att kraven som vi ställer på oss själva är realistiska. Hur rimligt är det egentligen att ha en kropp som en av Victoria Secrets-modellerna?
Vi måste sluta värdesätta våra liv efter hur andra lever. Oavsett om di jämför med dina vänner eller tv-serier så måste du sluta. Du måste sänka kraven och börja uppskatta det du har i just ditt liv. Tv-serierna är till för att underhålla och få dig att drömma dig bort lite, men glöm inte bort ditt egna liv.
21e maj 2013
2013-05-21 | 20:14:00
14e maj 2013
2013-05-14 | 09:59:22
9e maj 2013
2013-05-09 | 09:19:31
Här är bara små snuttar av världens bästa bok. Jag vill läsa varje sida åtta gånger för att det är så bra. så rätt.
20e april 2013
2013-04-20 | 08:47:00
16e april 2013
2013-04-16 | 22:21:00
Varför finns ens sånahär människor?
19e januari 2013
2013-01-19 | 20:36:22
Fick lite önskemål om att dela med mig av lite spellistor som är bra vid träning.
HÄR är den som jag använder mig av mest - den är peppande och bra tempo, då står man ut 20 minuter till på löpbandet utan problem. Men
HÄR och
HÄR är två till som funkar att träna till. Ni får gärna dela med er av några till mig om ni har några bra!
19e januari 2013
2013-01-19 | 09:30:00
18e januari 2013
2013-01-18 | 09:28:00
17e januari 2013
2013-01-17 | 13:22:00
Ibland, när livet känns lite tråkigt, allt går på rutin så är det bra att göra lista på ens liv. En lista på vad man uppskattar i ens liv, det positiva man har att glädjas åt. Så här kommer min lista;
Mitt CV
Jag är 19 år och är så otroligt nöjd över mitt CV, jag har jobbat med barn, med internationella världskändisar, med djur, själv på lager, i butik, gått musikal linje, varit i usa.... jag har testar det mesta och jag är så himla glad över att jag brett ut mig så mycket.
Min Familj
Jag har världens finaste familj, de tror på mig i allt, de stöttar mig i allt, de hejar på mig, ger mig feedback, pushar mig. De ser till att maten är klar när jag är hungrig, städar mitt rum om jag inte hinner, bäddar upp min bäddsoffa när jag vinglar in 4 på morgonen, kramar mig när jag är ledsen, säger till mig att sluta plugga om jag suttit i mer än 2timmar, låter mig åka ut på mina tokäventyr, är glada för alla mina framgångar och gör allt för mig..
Mina vänner
Jag har lyckan att ha de allra finaste vännerna runt omkring mig, de orkar med mina moves på dansgolvet tills tidiga morgon, de pussar på mig när jag är ledsen, de bakar scones och kommer till mig när jag är sjuk, de planerar resor med mig, de stöttar mig i mina val, de drar upp mig när jag faller, de skickar fina sms, de älskar mig och gör allt för mig.
Min pojkvän
Ingen gör mig gladare än honom. Han är världens bästa pojkvän. Han är perfekt på alla sätt och vis och jag älskar honom så otroligt mycket. Vet inte vad jag vore utan honom och hans fina ord.
Min ponny-ponke
Sex år har jag snart haft honom. Jag har hatat honom, oj vad jag har hatat honom. Och jag har älskat honom, oj vad jag har älskat honom. För visst är det inte det roligaste att dra sig ut i snöstorm och dra till stallet, eller lämna vännerna på stranden för att ta på sig långbyxor och börja svettas. Men känslan när han gneggar när han ser än, känslan när han pussas, känslan när allt bara stämmer är värt varenda svettdroppe och tår. Han är min bebis, och har ger mig så himla mycket bekräftelse. Jag köpte honom som halvinriden busponny som helst av allt ville tugga på allt och springa snabbt. Nu går det inte en dag utan att jag får beröm över vilken härlig ponny han är, hur uppfostrad han är, hur fina vi är tillsammans. Känslan när man litar på varandra till 100%, fast han är världens busunge, känslan när sammarbetet är på topp, känslan när allt funkar - är ovärdelig.
Djurparkslinjen
Jag älskar min skola, jag älskar att få spendera tiden på kolmården, jag älskar att lära mig saker om djuren, att träffa nya människor, att ta ett steg in i framtiden. Jag älskar det. Jag älskar att få en sådan unik chansen att få jobba med delfiner, giraffer, zebror, lejon, tigrar, elefanter... Jag älskar det verkligen och jag suger in mig varje sekund och njuter. Jag önska att alla kunde känna sån här kärlek till sin utbildning.
Jag själv
Jag är så himla glad att jag är den människan jag är. Delvis mina föräldrars förtjänst som uppfostrat mig. Får man säga att man är så himla glad över sin uppfostran? Eller är det för egoistiskt? Jag är glad att jag har de värderingar jag har. Jag är glad att jag är den människan jag är, att jag är snäll, omtänksam, galen, egen, orädd, målmedveten...
Framtiden
Jag är, som ni säkert känner till, en planerings människa. Jag älskar att ha saker att se fram emot. Det spelar ingen roll om det handlar om att gå upp tidigt och träna imorgon, åka på tomorrowland festivalen med pojken i sommar, resa själv till afrika om 1.5 år eller resa jorden runt med bästis om 3 år. Jag älskar hur min egna framtid ser ut. Och där har ni tre av de fantastiska saker som är inplanerade.
Min vardag
Min vardag är nog världens bästa just nu. Jag tränar, tar hand om ponnyn, jobbar, är med mina fantastiska vänner, pussar på min pojke, är på kolmården, partar. Stressar runt, hoppar över måltider för att hinna och sover på tok för lite - men jag älskar det.
Jag har allt jag önskar, ibland är jag så lycklig att jag blir rädd.
16e januari 2013
2013-01-16 | 22:09:00
Kom precis ut från en varm dusch, gjorde kvällen lite bättre. Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på lite SATC avsnitt innan ögonen ger vika. Imorgon är det torsdag - IGEN??! Lång dag i skolan och full rulle.
Mamma tar ponnyn imorgon och vet ni vad jag ska göra då? TRÄNA TRÄNA. Det blir gym 15-17.30 och sen pass 17.30-18.30. Ska köra som aldrig förut. Jag har missat två träningspass den här veckan som nu ska tas igen.
Jag älskar att träna, inte bara för att man blir snyggare, starkare och tröttare utan också för att man släpper allt för några timmar. Man fokuserar endast på sin träning. Man hatar, svettas, svär, räknar minuterna, köttar och lider. Man lämnar sina privata problem utanför gymmet och tar tag i dom när man lämnar stället igen. Under timmarna finns bara du, maskinerna, din kropp och musiken.
Nu ska jag sova, hoppas morgondagen blir bättre än idag! Puss snyggingar
15e januari 2013
2013-01-15 | 09:09:52
7e januari 2013
2013-01-07 | 15:06:00
Min 5 favorit tips
★ Drick vatten!
Du har säkert hört det förut, men det är sant. Det håller huden vackert, det håller kroppen hydrerad och det gör du inte tänker på mat. Jag säger inte sluta ät - jag säger, hålla sig borta från de dåliga livsmedel.
★ Ring mig kanske?
Använd en kompis till dig att få tummen ur röven! Det så mycket lättare att gå ihop. Du behöver inte nödvändigtvis träna tillsammans, men att göra resan tillsammans med någon och ha stöd är en viktig del.
★ morgnar regler!
Den bästa tiden för en dag för mig att träning är på morgonen, trots att det är svårt att komma ur sängen. Gör det. Känslan är efteråt värt det. Och sedan efter att träningen har du hela dagen att göra vad du vill. # Få det överstökat!
★ Tidningar / Böcker.
Något jag älskar är att titta igenom hälsa / Motion böcker och tidskrifter. Det finns alltid ett gäng tips och idéer kul. Det behöver inte ens kosta dig ett öre, städa ditt rum och jag slår vad om du har ett dussin tidningar någonstans dolda, eller låna en vänner. Tro mig, det finns inget som får dig mer motiverad än så!
★ Ha kul medan du gör det!
Eftersom vi alla vet att kost är en stor del av en hälsosam livsstil - glöm inte det. Önska dig en kokbok på din födelsedag eller skapa din egen genom recept på nätet och från tidningar. Och sedan organisera matlagning nätter med vänner eller familj. Och kom ihåg, gör det roligt! Att vara hälsosam betyder inte att vara tråkig.
11e september 2012
2012-09-11 | 16:15:43
Denna står på önskelistan, supersnygg under transparent eller oversized linnen - i like. Denna är ifrån DMretro.se och är hittills snyggaste nitbhn som jag sätt. 399spänn, inte alls så farligt.
