Jag har precis suttit och storgråtit till sex and the city, då vet man att man tappat det. Jag känner mig som en femåring som gråtar för allt - och jag som inte ens brukar gråta så ofta. Idag har jag grinat för att jag var tvungen att tanka, för att mamma inte köpte glass till mig, för att vi inte har rulltrappor hemma istället för vanliga, för att juicen va slut, för att jag inte vinner på triss ofta, för att jag inte är bjuden till visningarna på stockhols modevecka och då är inte ens de töntigaste sakerna med. Fick även lite tårfyllda ögon när pappa sa att de behövde skjuts till nyköping imorgon - KLOCKAN FEM PÅ MORGONEN. Och visst rann en tår när han sa att nej ewwe-pewwe (pappa envisas med att kalla mig det) du får inte följa med till italien. dumma pappa.

Nu ska jag in till stan på en troligtvis väldigt trevlig fika. Tur att det finns människor som kan göra än glad!