Jag gick i sömnen fast jag var vaken inatt. Superkonstigt, detta tack vare min fobi.

Har ni några fobier?

Jag har fyra.

1) Vildsvin, om kvällarna när jag är ute och går med hundarna kan jag ibland tänka "tänk om det skulle komma ett vildsvin" och då drabbas jag av panik. Jag är så himla rädd att möta på ett, så börjar jag tänka på att det kommer ett så börjar jag gråta och springer tillbaka hem. Skulle nog svimma ifall jag träffade på ett på riktigt.

2) Kackelackor. Jag har bara sätt en kackelacka en gång, och när jag tänker tillbaka på det blir jag alldeles kallsvettig. Jag brukar drömma att min säng är full av kackelackor om natten och då vaknar jag 435035ggr och får panik och byter säng ifall möjligheten finns.

3) Myror, därav kvällens aktivitet. Jag halvdrömde att jag vaknade och det var fullt av myror i min säng. Och då vaknar jag på riktigt, men jag fattar inte riktigt att myrorna inte är på riktigt. Så jag ställde mig upp, borstade överallt på lakanet så att alla myrorna försvann, sen gick jag och la mig igen, sov 5minuter vaknade, fick panik och hann och tänka "måste be vanja (min chef) ta bort myrboet under min kudde" haha (Varför just hon och varför ett myrbo under kudden?) detta pågick i flera timmar och det sluta med att jag sprang ner en trappa och hämtade myrmedel och hällde i sängen. Jag menar, vad gick fel? Kändes på något sätt helt normalt att ha ett myrbo under kudden.. Urs. myror ger mig total panik, de är överallt och folk tror att de är snälla men jag tror att myror är det närmsta rymdvarelser vi kan komma. De har en plan!

4) Denna fobi är den "nyaste", den har kommit under sommaren, då jag började jobba med barn. Jag har alltid längtat lite efter ett barn, jag tycker barn är det vackraste som finns. Att det är en blandning mellan mig och den jag älskar mest av allt på jorden. - Det är så vackert. MEN, sedan jag har börjat jobba med barn har jag sätt så hemska saker, barn som är sjuka, handikappade barn, barn som är idioter, men ja framförallt barn med handikapp/missbildning av något slag och det är där min fobi har kommit. Jag har nu fått som ett fobi för att föda barn, jag blir helt kallsvettig och darrig när jag tänker på det. TÄNK om man föder ett sjukt barn? Jag kommer dö. Självklart kommer man älska de lika mycket för det, men att man inte klarar av det själv, att man inte kan göra saker man "planerat" att göra osv. Och ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag på mig att jag kommer "drabbas" av det. Jag är rädd att om det fortsätter såhär så kommer jag inte våga skaffa barn..