Det är de små grejerna som gör ens liv egentligen. Jag menar, varenda kotte här har väl kärleksproblem? Varenda tjej tycker väl någon gång att de är fulast i världen? Hur många gånger kollar man sig inte i spegeln och tänker "imorgon, imorgon då jävlar börjar mitt nya liv".. Vi är alla likadana, inte ett dugg unika. Visst det finns 3530534 olika kärlekproblem, men det hamnar ändå i samma kategori.

 

 

Men så är vi med om dessa småsaker, som får varje dag att på något sätt bli unik. Idag har det varit en bra dag på sådant sätt. Jag har gått förbi min smultronbuske alldeles för många gånger. Och nej, det finns inga smultron på den, det är inte ens en riktig smultronbuske, men den luktar smultron. Tänk, att något kan lukta så mycket sommar.

 

Jag har, hur sjukt det än låter, kommit på ett jobb som konstigt nog kanske är roligare än det jag har nu. Trotts att det innebär att jag måste gå ner några kg och färga håret i en färg jag inte gillar så skulle jag vara lyckligast på jorden om jag fick det. Trotts ständiga påminnelser under mitt 19åriga liv av människor jag träffat så har inte tanken slagit mig förrän nu.

 

Min syster är hemma och vi kan bråka om töntiga saker, som att hon är morgontrött, tycker att jag kör bil dåligt och ber mig klia henne på armen. Det är skönt att ha någon att skrika på ibland, för det betyder ju bara att man älskar varandra - right?

 

Men ändå så lägger jag mig i sängen ledsen, pga kärlekproblem. Ångest, pga sportlunchen (MUMS) och tänker att "imorgon, imorgon jävlar". Varför ska vi låta sånna vardagsgrejer förstöra våra dagar?

 

- mina arbetskamrater, tänk att man kan börja tycka om människor så snabbt, jag ångest över att sluta jobba. Jollie-gärl, vi fortsätter väl med våra utflykter? Erica - vi står väl fortfarande fast vid att vi ska bli lespiska? osvosv. Alla mina bamsebabes, hur ska jag klara mig utan de under vintern?

- dagboken, my dear-dear friend.

- mina totalt tokiga voffsingar

- min ponny som igår kom springande till mig i hagen för att stå och pussa sönder mig i flera timmar.

- att livet blir så komplicerat som man gör det

och sist, men inte minst

- min isabell som alltid förstår, allting.

 

 

Så kom ihåg det lovers, i slutändan handlar det inte om att få den man vill, bli rik, få 130likes på sin profilbild, sminka över sina fräknar, ha 3423vänner som frågar "hej hur är det" på stan utan att lyssna på svaret och gå i höga klackar.

Det handlar om att hitta sig själv, njuta av de små sakerna, ha en vän som kommer med scones när man är sjuk, lukter och fina ansiktsdrag.

 

Nu släppar jag allt och börjar om, ni med?