Tänkte passa på att skriva lite om min fina ponny-pojk som jag så ofta nämner. Detta är alltså min 8åriga ponny som heter Oh, just a ranger like aragorn. Men det funkar ju inte, så han är för de flesta känd som "Aragorn". Jag och min syster fick honom när han var 4år och ytterst lite riden. Där efter har vi båda (mest jag) varit ute och tävlat honom upp till LA i hoppningen och Lb:1 i dressyr. Just nu, då ellinor flyttat till Göteborg så har jag hand om honom ca 5dagar i veckan. Varav två av de är träning för tränare, en bom-träning och en hoppträning.

Han är egentligen ingen tävlingsponny då han har världens sämsta nerver, han hoppar utan tvekan 110 på träningar, men han blir så extremt osäker på sig själv på tävlingsbanan. Men vi åker väldigt ofta iväg och tränar och han är finast i världen.

Han är världens finaste ponny, som kommer springande till än när man ska ta in honom ifrån hagen, som gneggar när han ser än och som kollar på än med ledsna ögon när man lämnar honom. Han är en busunge och jag har nog ramlat av honom runt 30ggr, på riktigt. Men han gör det alltid med glimten i ögat och jag kan inte riktigt bli arg på honom.

åh. jag är verkligen en hästtönt. Men har man världens finaste ponny så är det svårt att låta bli!