Senast för några timmar sedan sa jag till cillen "nej alltså, jag får typ ingen pms" och nu har jag spenderat timmar gråtandes i kudden. Har kollat klart på sista avsnittet på "torka aldrig tårar utan handskar" där ens älskling dör en otroligt hemsk död och jag kan inget annat än relatera, gråta hundra liter, relatera, gråta 737282liter till.. Tänker, hur skulle skolan fungera? Skulle jag kunna ha kvar några vänner? hur skulle mitt psyke reagera? Skulle jag kunna äta? Leva? Tänker vidare, hur låter ens nästa blogginlägg när ens andra halva har dött? Vad kommer de "ytliga" vännerna skriva till mig på Facebook? Vilken bild på honom skulle jag välja att ha som profilbild? Ja ni hör ju.. Nej vet ni vad, pmsen lämnar inte min sida denna månad iallafall. Dö åt den, tur att han "bara" har hjärnskakning.