Medans mitt liv hoppar på alldeles för fluffiga moln så ser jag hur världen rasar samman för så många. Jag förstår precis hur de känner men ändå förstår jag ingenting. Blir bara så himla himla ledsen, ingen människa förtjänar att må så dåligt, inte ens min värsta fiende (för jag har så oootroooligt många).

 

Nej, idag är en sådan dag då jag känner mig så himla lyckligt lottad. Jag kan nog tillomed hålla med om att jag har världens bästa liv. Jag skulle kunna sitta och rabbla allt som är bra med mitt liv, men istället väljer jag att ta hand om människor som behöver hjälp.