I mitt horoskop i fredags stod det att jag hade haft en tuff vecka. no shit. Den här veckan har varit den tuffaste på så jävla länge, kanske någonsin. Den här veckan har verkligen innehålligt allt. Jag lämnade teneriffa med tron på att komma hem till något underbart. Min fina, underbar vardag - det skulle till och med bli bättre än när jag lämnade den. Jag var utvilad, lycklig och redo att möta världen. Jag kom hem stutsande på moln, bokstavligt talat. Nu vill jag bara åka iväg igen då det känns som att allt faller. 

 

Och jag menar, ja livet suger ibland. Men jag reagerar så himla annorlunda nu. Jag är arg, jag är jätte arg. Därför håller jag mig för mig själv just nu. Jag har så himla mycket känslor inom mig som bara vill tränga ut. Jag vill gråta floder, det trycker på hundra och yttligare hundra liter tårar bakom ögonen. Men de vill inte komma ut. Jag är bara arg. 

 

Denna vecka har innehållt så himla mycket fosterställning och långpromenader. Jag brukar inte vara så känslig. Jag är rätt dramafri, inte så långsint utan tar livet med en klackspark. Men nu rann bägaren över känns det som och allt kommer på en jävla gång.

 

Det är inte synd om mig, absolut inte. Det vill jag verkligen inte att ni ska tycka. Jag är bara rädd för mig själv. Jag har nog aldrig kännt så här mycket förut. Jag är arg. jätte arg, jag är orkeslös och har tappat all motivation till allt.

 

Hello sunshine. Jag ber om ursäkt för ett otroligt konstigt och tråkigt inlägg, men nu vet ni varför jag inte skriver så mycket. Jag mår helt enkelt inte så bra. Men efter regn kommer solsken och det är när man är som svagast som man blir starkare. Man måste vara på botten för att kunna ta ordentligt med sats upp. Nu ska jag bli starkare än starkast och ingen ska kunna få mig att känna annat!