Vet ni va mina fina vänner? Jag tror faktiskt att hela livet går ut på att tro på sig själv. Man behöver inte veta vad man vill bli när man är 18 eller 24 eller 35. Man måste bara veta vad man är värd och vad man tror på. Vem man är.

Och vet ni? Det handlar inte om vem som har minst stolek i sina jeans, vem som kysser flest killar på dansgolvet eller vem som har bäst betyg i engelska. I slutändan handlar allt om ens omgivning. Det spelar ingen roll om man tjärnar 62kr i timmen, så länge man har underbara arbetskamrater. Det spelar ingen roll att man får åtta par skor av sin pojkvän, så länge han inte vill visa upp dig för hela världen och kämpar för dig till 110% så är han inte värd dig. Vi måste sluta jämföra oss med varandra. Bara för att någon har finare hår än dig så betyder det inte att den är lyckligare. Vi kan inte döma varandra från vad vi ser. Hon kan ha världens snyggaste jeans, men inga riktiga vänner. Världens snyggaste pojkvän, som inte kämpar för henne. Det är så lätt att visa ett perfekt yttre. Men vem vet om skolan populäraste tjej ligger om nätterna och gråter för att hon har bråkat med sin mamma ytligare en gång?

Vi är alla värda det bästa, det är inte meningen att vi ska nöja oss med det som känns okej, inte ens med det som "oftast känns bra". Jag tänker på det varje dag då jag tittar på mina vänner. Jag skiter i att kärlekslivet suger, att jag väger 6kg för mycket och att jag inte har råd att köpa den där snygga jackan. För jag har världens finaste vänner, som jag vet skulle göra allt för mig.

Det är unikt. och. DET är kärlek. Den bästa typen av kärlek. Och det är sånt livet går ut på, enligt mig.

(Önska jag kunde lägga upp bilder på alla mina vänner)