Man kan säga såhär, att på framridningen kör vi galoppbyten i varannat och han flyger iväg i ökade galoppen - bara genom att jag släpper iväg honom - på banan får jag inte igenom galoppfattningen. Förstår ni hur irriternade? Han går inte att få kontakt med utan han går in som i en dvala och sen när man kommer tillbaka på framridningen så är han sitt "fina jag" igen. Och konditionen har han, det är tyvärr inte det som det handlar om - han går bara inte att nå. Jag själv blir väldigt sällan nervös, så jag kan dessvärre inte ta på mig detta. Han har haft det beteendet i sig från och till sen han var 4. Men nu börjar jag tröttna på det. Hur kul är det att tävla om man aldrig får visa upp vad han kan? Aldrig får känna att "där satt den". 

 

Hah, idag grät jag när jag ridit klart. Cool_tjej_93.  Men blir så himla ledsen när det inte går som jag vill. Speciellt när hela samarbetskänslan försvinner. Det var anledningen till att jag slutade med hoppningen, för att med hans dåliga nerver (eller vafan det är..) så försvann lyckan i det. Det var super roligt att hoppa på träning, vi flög över det mesta - men det kändes som att jag fick tvinga över honom på tävlingar. - Vilket sög. 

 

Jag vet inte hur jag ska göra med min ponnyplutt, men på något sätt måste vi fixa det. Progammet annars gick bra, bra sits, bra takt, bra vägar, lydig och mjuk ponny - men såklart, har man inget tempo eller energi så faller poängen regält. Men ska man se något positivt i det så kan man ju säga att det var det enda negativa vi fick.