Ibland rasar hela ens värld sönder. Alla värderingar försvinner och det enda som är viktigt är att andas. Komma ihåg att andas. in och ut. Vid sånna tillfällen är det viktigt att vara ärlig - mot sig själv och mot andra. Det är där jag börjar nu. När man är på väg neråt i livet eller redan ligger på botten kan man lika väl vara ärlig och ta det försiktigt för att kunna samla kraft så att man kan resa sig igen, starkare än någonsin. 

 

Det är då man är så lycklig över att man är omringad av så fina själar. Så fina människor som säger saker som "skrik och skäll på mig, det får dig att må bättre" " ta en dag i taget" "du är värd bättre" "jag älskar dig" " du behöver inte vara stark" och massa andra fantastiska saker. De tvingar även med mig på helgens krogrundor, låter mig vårdgästa de klockan 10 på kvällen för att sno en sängplats, de dunkar mig i ryggen, sover med ljudet i mobilen på - ifall att och får mig att skratta. Men framför allt, framför allt så påminner dom mig om det som är viktigast. andas. in och ut. 

 

jag älskar dom.