Den här blonda tjejen på bilden är den knäppaste, konstigaste, trögaste, underligaste människan jag någonsin har träffat. Hon har inte riktigt alla indianer i båten, alla hästarna är inte i stallet så att säga, hissen går liksom inte riktigt ända upp. Hon är döv, dålig på att köra bil, hon är blödig, har talsvårigheter och alltid sjuk.

 

Men vet ni vad hon är mer?

Hon är snäll, hon är omtänksam, hon tar hand om mig i alla lägen, hon är öppen, hon förstår sånt ingen annan förstår, hon är lojal ända ut i fingerspetsarna, hon är rolig, hon är ovärderlig, hon är smart, hon är spontan, hon är generös, hon är social, hon är trevlig, hon är snygg, hon bryr sig, hon lyssnar på mig, hon ringer mig när bussen är sen, hon är målmedveten, hon är .. hon är helt fantastisk. Men framför allt så är hon den finaste människan jag någonsin träffat. Hon är min allra bästavän. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan henne vid min sida.

 

Hon får mig att skratta när jag helst av allt har velat dö, hon får mig att tro på mig själv, hon får mig att känna mig värdefull, speciell. Hon tror på mig, hon torkar mina tårar när det behövs och knuffar mig i ryggen när jag tappar balansen. Hon ser igenom mig och jag vet inte vad jag har gjort för att förtjänat den här vänskapen. För den är så förbanant jävla unik att ni anar inte. 

 

Hur fin är egentligen en människa om hon, bakom ryggen på mig, pratar med mina tjejer för att försöka få oss alla att åka till london. - Jag får resan av henne. Anledning? "du behöver komma bort". Londonplanen gick i kras, men har vi tur blir det sandstrand, restauranger och alldeles för många drinkar inom snar framtid.

 

Jag är lyckligast i världen med dig Joline Enell. Och jag vet inte ens vad jag ska kunna skriva för att få dig att förstå, att jag älskar dig, så oändligt jävla mycket.