När kvällen närmade sig sju (SÅ JÄVLA EFFEKTIV JAG ÄR) så träffade jag upp den här skönheten plus älskade älskade cill som kommit hem från uppsala. Hur härligt att vi är samlade igen? De där tjejerna är ovärdeliga och jag vet inte riktigt vad jag skulle vara utan de. Det spelar ingen roll hur kära eller arga de är, de har alltid fötterna på jorden och vet vad de vill. De har sätt mig i mina bästa stunder och i mina värsta, i mina tråkigaste stunder och i mina fullaste - de vet allt om mig och ändå älskar de mig. När jag blir stor (lång?) vill jag bli som de. 

 

Ska verkligen utnyttja de två under sommaren, tänk att båda två lämnar mig i augusti..