Sitter på högsta balkongen nu och dinglar med benen. Klockan är elva och man kan sitta i shorts och linne, nu är det verkligen sommar hörreni. Och jag älskar det.

Sitter och funderar på livet, på allt. Jag, som nog är den minst dramatiska tjejen i världen (hah) har varit med om så mycket drama de senaste månaderna att det är sjukt. Jag har förlorat några av de människor som verkligen betytt mest för mig. Som jag delat allt med.

Men sånt är livet antar jag, man växer ifrån varandra och tillslut inser man hur olika man faktiskt är och tillslut håller det inte längre.

Men trotts allt detta så mår jag bra. Jag är i den här situationen för att jag är mig själv. För att jag inte låter någon köra över mig eller ändra på mina värderingar. Och det får mig att känna mig stark och ostoppbar. Man kommer ingen stans i livet om man inte står upp för sig själv. Och som pricken över i:t så får man äkta vänner, som verkligen tycker om än för den man är.

För, trotts att jag har börjat få en utväxt, har lite för gula tänder, inte har 7272 följare på Instagram, har tappat bort alla nyklar jag äger, inte fått min lön på 3 månader och väger några kilon mer än vad jag vill - så mår jag så jävla bra. För jag har en familj som stöttar mig i allt jag gör, vänner som svarar i telefon när jag ringer mitt i natten, en hobby som jag verkligen brinner för, en utbildning som jag älskar.. Skulle kunna fortsätta i en evighet. Det finns inget i mitt liv som jag inte älskar.

Man föds och man dör, det är det enda som är säkert här i livet - där i mellan kan man göra precis vad man vill. Det är bara samhället som hittat på regler.

Så ta tag i ditt liv och GÖR VAFAN DU VILL. För man får ingen andra chans, det här är ditt liv och bara du kan bestämma hur du kan leva det.